Så som vårt samhälle idag är uppbyggt kan man säga att jag är uppvuxen med kristen tro som grund. Jag och många i min släkt tillhör den evangelisk lutherska kyrkan men min familj har aldrig varit värst troende. Jag tror inte direkt på bibelns ord, jag tror inte på Jesus som mer än historisk person. Jag är kristen men inte troende kan man väl säga.
Problemet är nog att jag fått en felaktig bild av vem eller vad gud är. Redan som litet barn fick man höra att gud är en snäll farbror som bor i himlen. Han sitter på sina fluffiga moln, klädd i vitt och med morrhår som jag kallade det när jag var liten. Jag menade förstås mustasch. Det har lett till att jag inte längre kan kalla föremålet för min tro för gud. Jag kan inte tro på att en gubbe med morrhår skulle bestämma över mitt liv.
Men jag tror på att det eventuellt finns en högre makt som vakar över oss. Ett öde om man så vill. Det är ödet som fått mig att göra de val jag gjort i livet, som låtit mig lära av de misstag jag gjort, som sett till att jag träffat de människor jag träffat, och lärt mig de saker jag idag kan. Jag tror på att människor kan vara goda. Jag tror på att livet alltid ordnar sig till det bästa om man låter det ske. Detta är min tro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar