Under gårdagen reste jag hem till Stockholm efter att ha tillbringat en vecka tillsammans med familjen. Det var skönt att komma bort för en stund och få lite distans till vardagen men veckan kändes tyvärr alldeles för kort.
Jag kom hem för att hitta en sjuk älskling i soffan. Han har inte mått så bra i julhelgen och jag tror att jag aldrig sett honom så skör som igår kväll. Jag packade upp mina väskor, åt mat som han hade gjort enkom för mig och vi badade bastu.
En kort stund efter att vi lagt oss för att sova tog han min hand i sin och viskade med matt röst ”Det är skönt att du är hemma älsk”.
Jag blev alldeles varm inombords eftersom just de orden kändes så rätt i det sammanhanget. Jag låg där en stund och tittade på honom när han sov. Att kunna göra så är en orsak till att man gärna reser hem igen efter en vecka på annan ort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar