Min väninna beskrev en något klurig situation som handlar om hur man egentligen presenterar sig själv för andra. Och jag antog såklart utmaningen att försöka beskriva vem jag är.
Tänk på det. Det vanligaste är att man beskriver sin identitet utgående från faktorer som jobbtitel, familj, boendesituation etc. - vad jag gör och vad jag har istället för vem jag är. Men vad händer ifall man ”förlorar” en eller fler av dessa parametrar?
Såhär skulle jag nog presentera mig för tillfället utifrån ovanstående faktorer – vad har jag och vad gör jag:
”Jobbar som projektledare på ett IT-företag med tidvis mycket pressat schema. Bor i en liten lägenhet i Stockholms innerstad tillsammans med min kära sambo. Ursprungligen hemma från Finland men trivs för tillfället här på andra sidan Östersjön. Älskar arkitektur och inredning men finns det något jag älskar mer än det är det troligtvis att resa jorden runt. Vänner är viktiga. Vänner som får mig att skratta och må bra. Saknar min familj men avståndet mellan oss har troligtvis fått mig att uppskatta dom och min hemort mycket mer än tidigare.”
Ni har hört den beskrivningen tidigare eller hur.. Men vem är jag på riktigt?
”Är otroligt trött och irritabel på morgonen. Är en känslomänniska. Jag skrattar ofta och mycket. Gråter nästan lika lätt. Är jordnära och realist. Är envis, noggrann och något av en perfektionist. Både till fördel och nackdel. Har ibland svårt att prioritera. Tar till mitt temperament när tillfället fordrar, men lugnar mig lika enkelt igen. Försöker att inte vara långsynt. Är dock mycket långsiktig och planerande av mig. Är praktiskt lagd och vill gärna hålla mig sysselsatt eftersom jag lätt blir uttråkad. Blir då även lite passiv. Är inte helt kravlös, men uppskattar de små sakerna i livet. Jag är en god lyssnare och vän.”
Jag håller med min väninna om att det var svårare att identifiera vem man är istället för vad man är och gör. Men jag tror jag lyckats någotsånär. Och vem är ni då? Tänk på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar